"Jag har klandrat mig själv många gånger men vet att det kunde ha hänt vem som helst", säger Maria Lindhe. Foto: Privat/Adobestock

Marias treåring föll handlöst flera meter: ”Livet förändrades på några sekunder”

Osäkert om han skulle överleva

NÄR LIVET VÄNDER.

Kapuschongen brast, och treåringen föll handlöst ner från rulltrappans högsta del rakt ner i det hårda golvet. "Han bara föll rakt ner. Själv minns jag inte så mycket av vad som hände fram till att ambulansen kom, men min väninna som var med säger att jag bara skrek rakt ut", säger Maria Lindhe.

Det var en helt vanlig gråkall dag i november när Maria tog med sina två barn till ett köpcentrum för att fika och handla tillsammans med en väninna. Sonen var tre år och dottern bara två månader.

– Vi stod i kö inne i en klädesaffär när sonen bara stack. Han sprang ut ur affären och bort till varuhusets rulltrappa och ställde sig på en list på dess utsida och åkte med upp, säger Maria som sprang efter sonen och lyckades få tag på hans jackas kapuschong.

Men kapuschongen brast, och treåringen föll handlöst ner från rulltrappan.

– Han var medvetslös och hade allvarliga skallskador när vi kom in till intensiven i Lund. Läkarna visste inte om han skulle överleva, säger Maria som inte är troende men som den dagen bad till högre makter.

– Han fick bara inte dö ifrån mig. Jag gick där på sjukhuset och upprepade för mig själv att ”Du får inte dö, det kvittar hur det blir bara du överlever”. Under hela sjukhustiden lämnade jag aldrig hans sida, jag var rädd att han skulle dö om jag bara lämnade rummet.

Efter fyra dygn vaknade sonen. Han hade svullnad i ansiktet och var förlamad i vänster sida. Läkarna sa till Maria och hennes man, barnens pappa, att de närmaste 72 timmarna var avgörande för hur det skulle gå.

– Det var hemska timmar innan vi visste hur svårt skadad han var. När de senare sa att han skulle klara sig bröt jag ihop. All rädsla och oro kom i fatt mig då.

Jag gick in i varuhuset som en 35-årig lycklig nybliven tvåbarnsmamma och ut i förlamande panik och rädsla.

Hon klandrade också sig själv för att olyckan överhuvudtaget hade kunnat inträffa.

– Med små barn är det ett ögonblicks verk. Jag har klandrat mig själv många gånger men vet att det kunde ha hänt vem som helst. Jag gick in i varuhuset som en 35-årig lycklig nybliven tvåbarnsmamma och ut i förlamande panik och rädsla. Mitt liv förändrades på bara några sekunder.

När familjen så småningom fick lämna sjukhuset följde ett års intensiv rehabilitering med en mycket arg treåring.

– Han ville ju bara hem och att allt skulle vara som vanligt. Men det gick ju inte.

När sonen fyllt fyra började han på dagis några timmar i veckan. Livet började så smått att återgå till det vanliga, och Maria kunde börja jobba igen. I november har 20 år passerat sedan olyckan inträffade och sonen är i dag 23 år och på god väg ut i vuxenlivet.

– Olyckan har inte påverkat hans intelligens och han klarade skolan bra. Men visst har det många gånger varit tufft eftersom han lider av mental trötthet efter förvärvad hjärnskada. Han har fått ta saker i sin egen takt, och även om han nu är en fungerande ung vuxen så påverkar det som hände oss på olika sätt än i dag.

För Marias del har måendet gått och upp ner.

– Jag kämpar fortfarande med vissa oroskänslor. En sådan händelse för med sig mycket. Det satt i länge att överhuvudtaget våga släppa iväg något av barnen när de blev större. Och det finns fortfarande en sorg kring min dotter som fick stå tillbaka mycket när det var som mest oroligt kring sonen. Jag minns inte hennes bebistid riktigt heller, säger hon.

– Men jag och barnen är väldigt tajta och kärleksfulla i dag, varje dag är en gåva. Jag vill säga till alla att ta vara på tiden med sina ungar!

Påfrestningarna blev till slut för stora för Maria och barnens pappa som ett par år efter olyckan avslutade sin relation. Sedan 14 år är hon särbo med en annan man.

– Han har varit helt fantastisk och hjälpt och stöttat mig hela tiden. För det har varit mycket tankar och känslor att bearbeta och det är fortfarande tufft att prata om, säger Maria som menar att hon i grunden är en positiv person.

– Jag tror att det har hjälpt mig igenom detta. Men jag har också fått samtalshjälp för att bearbeta. Mitt råd till andra som varit med om svåra händelser är att ta hjälp av professionella. Man måste prata om det! Själv hade jag nog blivit knäpp annars.

Publicerad 12 May 2019 00:00