Dahn Renholm, Newbody. Foto: Pressbild
Dahn Renholm, Newbody. Foto: Pressbild
Dela
Tweet
Skriv ut
Skicka e-post

Debatt: Rika barn leka bäst, eller hur var det?

Dahn Renholm,
Newbody

DEBATT. När det ekonomiska stödet minskar och snedfördelas slås många föreningar ut. Aktivitetsstödet går till de rikaste kommunerna och resten får dela på det som är kvar. I Skåne ökade majoriteten av kommunerna inte på de kontanta bidragen till idrotten och var femte kommun minskade dem. Rika barn leka bäst, eller hur var det?

Som förälder till mina två barn startade jag min verksamhet för trettio år sedan, med visionen att hjälpa idrottsföreningar att tjäna viktiga extrapengar – för cuper, läger och resor.  Och sedan starten har vi hjälpt till att bidra med nära en miljard till föreningslivet. En summa som ökar för varje dag, tack vare driftiga ledare och familjer som säljer våra kläder och kryddor till nära och kära.

Dessa pengar är ofta ”grädden på moset”. Men intäkterna blir i praktiken många gånger helt avgörande för att alla barn ska kunna delta utan att behöva betala ur egen ficka.

Dessvärre kämpar många idrottsföreningar just nu för sin överlevnad. Siffror från Riksidrottsförbundet visar att majoriteten av kommunerna i Skåne län inte ökade sina kontanta bidrag och mer än var femte minskade dem. Dessutom angav huvudparten av kommunerna i länet att de inte heller planerar att öka de kontanta bidragen under 2017. 

Det krävs att våra politiker visar att man inser vikten av en bred föreningsidrott och att alla barn och ungdomar ska ha samma möjligheter att idrotta oavsett var man bor eller vad föräldrarna tjänar.

 Men det statligt lokala aktivitetsstödet (LOK-stöd) som betalas ut når de rikaste kommunerna bäst – de som redan har högt deltagande och dessutom har högst medelinkomst. Resterande pott får Sveriges fattigare kommuner dela på.

Det begränsade stödet från kommunerna, tillsammans med snedfördelningen av det statliga aktivitetsstödet, bidrar till att våra idrottsföreningar på glesbygden slås ut. Detta när allt fler familjer inte har råd att låta sina barn idrotta när klubbarna tvingas höja sina avgifter.

Dessutom ser vi siffror på att antalet deltagande barn har minskat med 12 procent sedan 2004 och att andelen som lever i socioekonomiskt utsatta områden har fördubblats på 20 år. Det talar tydligt för den oroande trenden.  

Det är inte rättvist. Med idrott kommer så mycket mer än bara en god hälsa, den bidrar till barn och ungdomars utveckling, minnen för livet och framförallt glädje. Saker inte en ojämlik finansiering ska förhindra.

Vi som en privat aktör gör vad vi kan. Nu måste staten och kommunerna se till att den grundläggande finansieringen fungerar, utifrån de idrottspolitiska mål som finns. För att idrott ska vara någonting för alla, oavsett var man bor.


Publicerad: 19. augusti 2017 09:00
¨

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få lokala nyheter
från Lokaltidningen Lund

Startsidan just nu