Replik: Ska gratis kollektivtrafik minska klyftorna?

INSÄNT/REPLIK/LUND. Klas Sivén, språkrör för Grön Ungdom Syd, skriver den 15 juni en replik på min insändare om att det inte är statens uppgift att förse ungdomar med gratis kollektivtrafik. Sivén hävdar att gratis kollektivtrafik för ungdomar under sommaren är en viktig reform för att minska ojämlikheten. Det kan tyckas fint att klyftorna ska jämnas ut men frågan är ifall det faktiskt är gratis kollektivtrafik till hela Sveriges ungdomar som minskar klyftorna.

Det första Sivén tar upp är att det trots allt är statens uppgift att ge ut sommarkort till ungdomar med tanke på att det är statens uppgift att utjämna sociala klyftor och ojämlikheter. Det finns i allra högsta grad skillnad mellan människors inkomster i Sverige och alla ungdomar har inte råd att göra sådant som deras kompisar har. Men det Sivén missar är att man måste komma åt grundproblemet; att vissa familjer är i en ekonomisk situation där de inte kan förse sina barn med vad de behöver. Lösningen är helt enkelt att få de som har det sämre att få det bättre. Här finns många konkreta förslag från Moderaterna, bla. att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden, så att fler kan få ett jobb och förse sina barn med vad de behöver.

Att alla måste förlita sig på staten och bli försedd med sådant, i detta fallet gratis kollektivtrafik, man kunnat köpa själv ifall man haft en annan och bättre livssituation är inte hållbart. Det ska naturligtvis finnas ett skyddsnät men utgångspunkten måste vara att individet kan klara sig själva. Att utjämna de sociala klyftorna genom att förse alla med “gratis” ting är att från statens sida visa att man har en inställning om att individen inte har förmåga att själv göra saker. Vägen till att människor i Sverige ska få det bättre är snarare att möjliggöra att fler kan få ett jobb och en lön, att skolorna är likvärdiga och att människor får behålla mer av sin lön framför att ungdomar får åka gratis kollektivtrafik under sommaren

Faktum kvarstår dessutom att långt ifrån alla Sveriges ungdomar inte har möjlighet att åka kollektivtrafik under sommaren eller ens vill göra det. Att förse samtliga ungdomar med avgiftsfria kollektivtrafikresor är att förse alla de ungdomar som egentligen hade fått sommarkort av sina föräldrar med något de inte behöver. Det är alltså inte att utjämna de ekonomiska klyftorna att skicka hem “gratis” busskort hem till alla ungdomars brevlådor. Det är att ta pengar som hade kunnat gå till annat till att förse barn med rika föräldrar med något deras föräldrar hade betalat åt dem. Att inte ens behovspröva och ännu värre att inte ens behöva ansöka om dessa kort är inget annat än valfläsk. För det är klart att det är bekvämt för alla föräldrar oavsett ekonomisk situation att slippa behöva köpa något till sina barn men med den retoriken borde staten förse familjer med allt. Enligt min åsikt ska de som behöver hjälp prioriteras, inte kollektivt alla och inkluderat de som inte behöver någon hjälp från staten.

Den andra aspekten som tas upp i repliken är att det inte går att räkna med att dessa 350 miljoner som sommarkorten kostar skulle kunna gå till välfärdens kärnverksamhet med tanke på att stora delar av den inte finansieras av den statliga budgeten. Sivén talar dessutom om att dessa 350 miljoner troligtvis inte kan lösa samtliga av Sveriges välfärdsproblem, vilket jag absolut är beredd att hålla med om. Det spelar därför, enligt Sivén, ingen roll ifall vi lägger dessa 350 miljoner på vad som helst. Här kan man tydligt se en skillnad i tankesätt där man ser skattepengar som i första hand statens och att det i första hand är staten som ska spendera dessa pengar. Jag tror å andra sidan att vikten av att vara försiktig med vad man lägger skattepengar på är enorm. Skulle man resonerat som så att det är fritt att spendera pengar på vad som helst kan man lika bra skattefinansiera allt. Det är livsviktigt att vi håller stenhårt på att skattepengarna i första hand tillhör folket och att man därför bör fundera noga på vad de ska spenderas på. I första hand måste pengarna få ligga i individens ficka och individen ska i första hand vara ansvarig över att hon förser sig själv med vad hon vill ha samt behöver. I andra hand ska staten finnas som en hjälpande hand till de som av olika skäl inte klarar av att finansiera sina behov. Att däremot utgå från att alla i hela Sverige inte har råd att åka kollektivtrafik är absurt och skadligt för Sverige.

Dessutom är det som så att 350 miljoner kronor mycket väl, trots vad Sivén hävdar, hade kunnat gå till att bidra till förbättringar av välfärden. Och naturligtvis kan man även från statligt håll göra olika reformer och satsningar som förbättrar kommunal och regional verksamhet.

Sivén tar även upp att tillgängliggörande av sociala sammanhang ger människor möjlighet att utvecklas, något som är rimlig rent psykologiskt. Att gratis kollektivtrafik däremot är enda sättet för ungdomar att vara i ett socialt sammanhang, något som är underförstått i Sivéns resonemang, är dock inte rimligt. En bild försöker målas upp av att staten måste förse medborgarna med sociala sammanhang, något jag är övertygad människor klarar alldeles utmärkt själva. Men det talar ju endast för de diametralt olika människosyner socialism och liberalism har.

Nelly Åkesson

Ordförande för Moderat skolungdom i Lund.

Publicerad 18 June 2018 08:02