Missa inte:

Peter Ekberg

 Tipsa en vän    Skriv ut    Dela

Få saker bygger upp stämningen så mycket som vrålande motorer i ett startfält, redo att pressa både förare och maskin till det yttersta för att få inta en plats på segrarpallen. Nu vrålar inte formel 1-bilar speciellt mycket, men det är ungefär den inställningen jag har när jag sitter och väntar på att mitt första, av många, lopp skall starta i F1 2011. Trettio sekunder senare har jag kört av banan, sladdat runt i gruset och kliar mig i huvudet medan jag undrar vad tusan som hände.

En mängd olika tävlingar
I karriärläget får vi följa ett stalls uppgång eller fall och vi får chansen att sträcka på benen i en mängd olika tävlingar uppdelat över flera säsonger. Har man endast lite vana av sporten i sig finns det gott om "nybörjarvänliga" inställningar att göra som hjälper till med såväl antispinnsystem som inbromsningar, och för ovanlighetens skull är hjälpmedlen ingenting man behöver skämmas för att använda. Med alla hjälpmedlen avslagna är nämligen F1 2011 skoningslöst svårt om man inte har hundra procent koll på vad man sysslar med.

Att ratta en F1-bil är en helt annan sak än att sitta bakom ratten på en bil i Forza eller Gran Turismo och det handlar lika mycket om teknik som om reaktionsförmåga, eller för den delen taktik. Depåstopp skall planeras och varje kurvtagning måste vara i det närmaste perfekt om du väljer att spela på de högre svårighetsgraderna. Det är plågsamt i början att köra av banan gång på gång, men när man väl fått in tekniken för hur bilen skall hanteras i kurvorna är det oerhört belönande att se varvtider förbättras och medaljer samlas på hyllan.

Spelet lyser i karriärläget
För den ensamme spelaren finns ett antal spellägen som Time Attack och Proving Grounds, men det är i karriärläget som spelet verkligen lyser. Medaljer skall samlas, uppgraderingar ska låsas upp genom att klara varvtider i träningslopp, och rivaler skall besegras. Körkänslan är fullständigt lysande och kontrollen sitter som en smack, oavsett om man spelar med ratt eller inte, även om ratt nog är att föredra. Givetvis finns multiplayerlägen också att tillgå samt något så ovanligt som ett samarbetsläge, vilket givetvis är ett trevligt tillskott.

Att grafiken inte är det bästa inom genren kan man leva med, och det är inget man hinner reflektera över då man inte har råd att tappa fokus under ett race. F1 2011 kräver att man är fokuserad till hundra procent från början till slut om man väljer att spela det på en annan svårighetsgrad än easy vilket också kan vara spelets största brist. För att få ut maximal spelglädje av spelet kräver det att man spenderar extremt mycket tid på att lära sig banorna och exakt hur bilen skall köras, men även att man gillar att fördjupa sig i hur bilen fungerar rent tekniskt.

Minus för långa laddningstider
Det finns dock en del minustecken. Långa laddningstider irriterar, och den stundtals ojämna bilduppdateringen kan leda till orättvisa förluster, men utöver det är det en rakt igenom svår men njutbar upplevelse. Det är dock ett spel för entusiasten, inte för den som gillar enkel arkadracing. För dem känns nog den höga svårighetsgraden som en bestraffning, medan entusiasten ser det som spelets största plustecken. Personligen befinner jag mig mitt emellan, men kan inte låta bli att älska det.

Publicerad: 20. oktober 2011 12:00

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare