Missa inte:

Maxim Machalek

 Tipsa en vän    Skriv ut    Kommentera    Dela

SPEL. Du spelar den lilla muterade kaninen Klonoa vars uppgift är att rädda det sockersöta landet Phantomile, ett land format av dess invånares drömmar. Kontrollen är busenkel. Styrkorset för att gå, en knapp för att fånga en fiende och en knapp för att hoppa.

Mer finns där inte, och detta är perfekt för den yngre generationen spelare som sitter i husen. Och det är där Klonoa passar som handen i hatten - för barnen. Det är en vacker och relativt enkel historia som berättas, men tyvärr förloras tempot helt och hållet i de segdragna dialogerna.

Banorna är finurligt uppbyggda där käre Klonoa kan röra sig i två dimensioner, men ändå springa runt i en värld av tre. Du byter titt som tätt spår och helheten är en spännande värld jag inte upplevt sen Pandemonium för många, många år sen. Det är ett roligt och spännande, men ibland kunde svårighetsgraden varit aningen högre istället för att stundvis vara busenkelt och sen slänga ut en och annan frustrerande boss.

Klonoa är kort, ungefär fyra timmar kort. Dubbla detta om du fortfarande har lust att klara spelet baklänges när du väl är klar, och är du en samlare av rang har du än fler timmar att finna, och detta till ett pris bra under andra nya spel på marknaden.

Är du ute efter en klassisk plattformsskuttare med fler dimensioner än en sfär med radien noll och en svårighetsgrad som passar familjens yngsta såväl som familjens näst yngsta är Klonoa ett spel för dig. Letar du dock efter en utmanande och långlivad underhållningsmaskin vars huvudkaraktär har mindre öron än Dumbo är du förmodligen på fel spår.

Publicerad: 10. juni 2009 00:18

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare