Insänt: Mänskligheten behöver en ny inre infrastruktur!

INSÄNT. Vi är alla väl bekanta med den yttre infrastrukturen! Denna omfattar system för tåg, fordon, båtar, elektricitet och internet. Men hit räknas också bebyggelse, samhällsinstitutioner, utbildningsväsen, sjukvård, lagar och förordningar. Den yttre infrastrukturen upprätthåller centrala samhällsfunktioner, hälsa, säkerhet och trygghet. Undermålig infrastruktur får betydande konsekvenser för samhällets funktion, vilket rapporteras om dagligen i media.

Men hur många känner till den inre infrastrukturen? Denna består av inre färdigheter såsom helhetsseende, positiva värderingar, ledaregenskaper, kreativitet, problemlösningsförmåga, empati, allmänna kunskaper, kritisk analysförmåga, praktisk erfarenhet och konfliktlösningsförmåga. Den inre infrastrukturen upprätthåller centrala kroppsfunktioner, klokt beslutsfattande, goda tankemönster, omtanke om andra och planeten, sociala förmågor, innovationsförmåga, med mera.

Varför är den inre infrastrukturen jätteviktig i dagens samhälle? Liksom dagens transportsystem hade haft stora svårigheter att använda 1800-talets begränsade och smala grusvägar, så är det lika svårt att med dagens utbildningssystem, som sett ungefär likadant ut i ett par hundra år, att hantera alla de globala, nationella, regionala, lokala och personliga utmaningar som 2000-talet medför. Denna undermåliga inre infrastruktur gör att vi använder silotänkande, tar dåliga beslut, har svårt att samarbeta, mår psykiskt dåligt, äter felaktigt, rör oss för lite, inte bryr oss tillräckligt om andra, konsumerar för mycket och lägger vår energi på ytlig förströelse när vi istället borde engagera oss seriöst i samhällsutvecklingen.

Är vi människor oföränderliga? Lyckligtvis inte! Hjärnforskningen har bevisat att vår hjärna är väldigt plastisk, vilket innebär att den har förmågan att förändra sitt funktionssätt och anpassa sig efter skiftande miljöer och utmaningar. Problemet är att teknologi och komplexitet i samhället ökar exponentiellt, vilket gör att hjärnan inte självmant hinner omorganisera sig i tillräcklig omfattning.

Vad behöver göras? Det självklara svaret är att människor behöver assistans för att bygga en ny inre infrastruktur som motsvarar de behov som individer, samhället och planeten har under 2000-talet. Detta kan stimuleras genom många samhällsinstitutioner, men viktigast är utbildningssystemet, vilket omfattar förskoleverksamhet, fritidshem, grundskoleutbildning, gymnasieutbildning, universitet och högskola, yrkesutbildning, vuxenutbildning, företagsutbildning och folkbildning.

Handlar detta enbart om ökad kunskap? Så lätt är det tyvärr inte! Inre färdigheter måste läras, förstås och dessutom tränas under lång tid för att utvecklas till en stark inre infrastruktur som tål alla typer av prövningar. Detta tar ofta många år. För att nå dit kan många pedagogiska verktyg användas, exempelvis fakta, dialog, reflektion, rollspel, föredöme och exempel från verkligheten.

Vems ansvar är det att skapa en ny inre infrastruktur? Det är statens och kommunernas ansvar att utveckla och förvalta samhällets institutioner, där bland annat utbildningssystemet ingår. Därför är det politikernas skyldighet att ansvara för både den yttre och inre infrastrukturen.

Men innebär detta att politiker skall bestämma hur vi människor tänker, pratar och agerar? Nej, inte alls! Liksom den yttre infrastrukturen inte bestämmer vilka fordon som körs på vägarna eller vilken information som finns på internet, så bestämmer den inre infrastrukturen inte vad vi tänker på, pratar om eller hur vi agerar i enskilda situationer. Men den ger förutsättningar för ett gott liv för alla, inbegripet natur och djurliv. Det är därför vi har politiker, så att systemfrågor som påverkar många människor, nationer eller hela planeten blir hanterade på bästa sätt. Detta uttalande kan behöva en viss tid för att förstås till fullo. Vi människor är vana vid liberala tankegångar där individer inte skall påverkas av stat och kommun. Men samtidigt inser nog de flesta att exempelvis utbildningssystemet inte enbart handlar om kunskap, utan om många andra inre färdigheter som gör oss till mogna och kloka människor.

Vad bör politiker göra? Om jag hade varit politiker så hade jag sett ovanstående resonemang som en jättechans för ett politiskt parti. Det är en vinn-vinn situation av stora mått. Men det kräver att politiker släpper PR-konsulternas råd och ordjonglöriet, och börja tänka självständigt och säga vad de egentligen tycker. Jag tror att människor är mycket mer förlåtande när politiker är autentiska och visar integritet, än när de agerar mer som papegojor med inövat beteende. Tids nog så kommer förhoppningsvis media också att visa upp ett liknande maner. Jag hoppas innerligt att vi i denna valrörelse får se mer av detta beteende och ett ökat fokus på den inre infrastrukturen.

Christer Nylander, Lund

Publicerad 08 April 2018 06:00

Lokaltidningen Lunds nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev och få de senaste nyheterna tisdag och fredag