Jörgen Elmstedt, Alexander Hamdani, Ebba Älverbrandt, Ulrica Fritzson och Jeanette Larsson i Försoningsgruppen. Foto: privat

Jörgen Elmstedt, Alexander Hamdani, Ebba Älverbrandt, Ulrica Fritzson och Jeanette Larsson i Försoningsgruppen. Foto: privat

Föreläser om försoning

Av
Lena Karlsson

HJÄRUP. – Det är en gåva att få vara med om det som händer, säger Ebba Älverbrandt, diakon i Uppåkra församling som dessutom arbetar ideellt med Försoningsgruppen i Malmö.
Förebilden till Försoningsgruppen i Malmö finns i Sydafrika, närmare bestämt på Pollsmoor Prison i Kapstaden.
– Metoden Restorative Justice går ut på att reparera de skador brottsförövaren utsatt andra, sig själv och samhället för med sitt brott, säger Ebba Älverbrandt som i höstas var på utbildning i Sydafrika. Upplevelserna från resan och arbetet med Försoningsgruppen kommer hon att berätta om under en föreläsning på församlingsgården i Hjärup den 20 mars.
Att Försoningsgruppens metod uppstått i just Sydafrika är ingen slump.
– De har en stark tradition av försoningsarbete, särskilt efter att apartheidsystemet föll och Sannings-försoningskommissionen tillsattes.
Ebba Älverbrandt förklarar vidare hur internerna sitter av sin juridiska skuld genom fängelsestraffet.
– Men det innebär inte automatiskt att de sitter av sin känslomässiga skuld. För att reparera de sår som man har orsakat och för att bli fri inombords måste man även arbeta med den biten, säger hon. Försoningsgruppen i Malmö startades 2010 av fängelseprästen Ulrika Fritzson efter att hon mött pastor Jonathan Clayton från Sydafrika under en konferens. Hittills har man i Malmö främst arbeta tillsammans med manliga brottsförövare. Men efter besöket i Sydafrika hoppas man på att kunna bilda även en grupp med kvinnliga brottsförövare.
– Det finns en poäng med att ha olika grupper för män och kvinnor eftersom de kan ha olika problematik, säger Ebba Älvenbrandt.
Hon poängterar också vikten av att deltagandet i försoningsgruppen är frivilligt.
– Man får inte kortare straff för att man deltar, men en möjlighet att ta ansvar för att kunna gå vidare. Dessutom är vi inte myndighetspersoner utan är där själva på ideell basis.
Försoningsprogrammet inleds med en intensivvecka med fokus på dem som har begått brotten.
– Då har vi brottoffren i fokus och arbetar också med att synliggöra sekundära brottsoffer. Det kan vara allt från brottsförövarens mamma till ambulanspersonalen som hittar brottsoffret.
Därefter följer åtta uppföljningsveckor och förberedelser inför mötet med brottsoffret.
Ebba Älvenbrandt poängterar att det handlar om att ta ansvar för det man har gjort för att sedan kunna gå vidare.
– Det handlar om att försonas med sin existentiella skuld. Det är en stark vecka där alla i gruppen hjälper varandra. Atmosfären är icke-dömande, kärleksfull och förlåtande. Men det handlar inte om att hitta bortförklaringar till varför det blev som det blev. Man måste ta ansvar för det man har gjort, även om man kan få förlåtelse för det.

Publicerad 16 March 2014 12:00