Marica Källner skriver en novellsamling. På kulturnatten i oktober tilldelas hon årets kulturstipendium. Foto: Emma Brännman

Marica Källner skriver en novellsamling. På kulturnatten i oktober tilldelas hon årets kulturstipendium. Foto: Emma Brännman

Maricas mörka manuskript

NOVELLIST. Hon är novellist, scenpoet och fotokonstnär. Just nu arbetar Marica Källner på en novellsamling fylld av mörker och absurditet, om normalisering av våld och övergrepp.
– Jag har velat bli författare sedan jag lärde mig skriva, berättar Marica Källner.
För två år sedan flyttade hon till Staffanstorp, och det är på biblioteket här som många av hennes texter växer fram. Marica Källner studerar på författarskolan vid Lunds universitet och arbetar på en novellsamling innehållande mörker och absurditet, som hon själv beskriver det.
– Novellerna handlar om människor som utsätts för övergrepp och våld, hur våldet normaliseras och hur det påverkar dem. Normaliseringen känns viktig för mig att beröra, berättar hon.

Ilskan drivande

Samhällets orättvisor är det som driver henne.
– Det sätter igång mig, det väcker en ilska. Offret glöms lätt bort vid ett övergrepp och det här är ett sätt att ge upprättelse till de som drabbas.
Den första novellen i samlingen skrev hon för sex år sedan.
– Jag hittar alltid karaktären innan jag hittar berättelsen. I grunden kan det handla om mig själv eller någon jag känner. Men sedan skriver jag mängder av små vardagsberättelser om karaktären, där den blir utsatt för olika saker. Det kan handla om att den spiller kaffe eller missar bussen. På så sätt lär jag känna personen. Det finns en fördom om att det går snabbt att skriva en novell. Men det ligger väldigt mycket jobb bakom mina texter, säger Marica Källner.

Vill lära andra

Meningen är att novellsamlingen ska ha ett färdigt manus i mars nästa år. Sedan vill hon försöka ge ut den hos något förlag. Marica Källner skriver också poesi.
– Då kallar jag mig för scenpoet, för att jag tycker om att läsa poesi. Jag gick teaterlinjen på gymnasiet och upptäckte hur mycket jag tyckte om monologer, att stå och babbla för mig själv, säger hon och skrattar.
Ett tag efter gymnasiet jobbade hon med monologer för barn och som fotograf. 2010 gav hon ut en fotobok med namnet Livets små egenheter, ett av hennes första konstprojekt.
När hon inte skriver håller Marica Källner i skrivarkurser. För henne är det vad författarskapet handlar om, en mix av att skriva själv och att få lära andra.
– Jag lär mig så mycket på att lära ut. Samtalet om texter är en väldigt stor del av skrivandet, säger hon.

Publicerad 21 June 2015 11:00