Missa inte:

Maxim Machalek

 Tipsa en vän    Skriv ut    Kommentera    Dela

SPEL. Det var ett tag sen nu, femton respektive tjugotvå år sedan föregångarna mötte publiken. Och allt är sig likt. Punch-Out är tillbaka, serien som började som en arkadsatsning men sedan fann ett kärt hem hos Nintendos välkända konsoler. Det första som kom till NES 1987 presenterade Mike Tyson inför en spelvärld som mottog honom som en av världens tuffaste bossar. När karriären föll och Mike inte längre kunde vandra fritt bestämde sig Nintendo för att inte förnya kontraktet och lät honom således falla i glömska.

Mer än två årtionden senare står vi idag med ännu ett Punch-Out, denna gång på Nintendo Wii, och med sönderslitna tummar och värkandes handflator är det en sak som är säker. Detta är Punch-Out. Punkt slut.
Nintendo kunde gjort vad som helst. Vi kunde haft ett plattformsäventyr med erotisk underton, eller ett racingspel i boxhandskar, men de valde det enda rätta sättet att återuppliva en nästan glömd serie - med respekt, vördnad och tillräckligt med kärlek för att kväva en tonåring.

Du spelar Little Mac och tillsammans med din tränare Doc Louis tar du dig an boxare från hela världen. Du möter de märkligaste karaktärerna, alla med speciella egenskaper som du måste lista ut för att ha en chans att knocka dem och bli mästare.

Kontrollerna är enkla. Ducka med styrkorset och slå höger- och vänsterkrokar med 1+2 knapparna. Du kan även spela med rörelsekänsligheten på, eller till och med balance board, men vi låtsas helt enkelt att dessa lägen inte existerar, för classic-läget med wiimoten på sniskan är det enda rätta.

Och vilket underbart litet spel det är. Genom att lista ut dina motståndares svagheter tillfogar du skada, och om du har riktig tur så får du även stjärnor vilka du kan använda för att leverera riktiga käftsmällar. Totalt finns det tretton karaktärer plus en bonuskaraktär att utmana och vinna över.

Vad sägs som en vek fransos vid namn Glass Joe, eller en ananasälskande King Hippo. Det är vrickat, det är galet, det är Punch-Out. Vinn över dina motståndare och lås upp en hel drös utmaningar för varje karaktär men inga lätta sådana, ty dessa utmaningar tvingas du nöta i timmar för att lista ut, men när du väl vet hur är det bara att köra. Slå dem allihop och de kommer tillbaks, starkare än förr och med nya ess i skjortärmen.

Spelets längd kan till en början verka oroväckande men tack vare spelets känsla och övertygelse tar det inte lång tid innan beroendet faller på. Det slutar med att man sitter fastklistrad framför skärmen i timtal, bara för att överlista den där sista manövern hos Bald Bull.

Grafiken är finfin och passande, med ett karikatyrliknande ritsätt och mängder med små detaljer som charmar spelaren. Musiken är passande även den och allas favoritlåt från originalet är tillbaka i fler än en version, så det är bara att njuta.

Vad som håller Punch-Out tillbaka är bland annat presentationen som tvingar spelaren att peka med wiimoten i menyerna, samt en kontrollmetod som tyvärr låser ut Classic- och GameCubekontrollerna, något mina händer vart lite bittra över.

Svårighetsgraden passar både nya och erfarna spelare, men se till att ha mycket tålamod och uppfinningsrikedom med dig i bagaget, för vissa stopp kan vara längre än du först anat. Och det är här Punch-Out-andan kommer in, att försöka om och om igen till man memorerat varje slag och lyckats lista ut metoden att få stjärnor på just den motståndaren, bara för att brista ut i glädje och tacka gudarna att man lyckades.

Punch-Out är retro. Punch-Out är svaret på moderna spel som inte riktigt vet vad de vill. Punch-Out står ut i mängden som en solklar addition till allas spelrepertoarer där ute. Så hur klyschigt det än må låta: Punch-Out går på knock-out. Badum dum dish.

Spela även: Punch-Out (NES) och Super Punch-Out

Publicerad: 26. maj 2009 00:18

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare