Missa inte:

Hampus Erlandsson

 Tipsa en vän    Skriv ut    Kommentera    Dela

SPEL. Bzzz, bzzz, bzzz. Så låter det när dvd-skivan med Command & Conquer 4: Tiberium Twilight drar igång. Avslutningen på serien. Uggah, vilken nostalgi som sprider sig i led och lem. Världen är som vanligt i kaos på grund av att det utomjordliga mineralet tiberium smaskar i sig allt mer territorium – men hör och häpna, en forskningskollaboration mellan NOD-brödraskapet och GDI-trupperna har lett till att en lösning är i sikte.

Kane är självklart tillbaka, och precis som i föregångaren C&C 3: Tiberium Wars har Electronic Arts satsat ofantligt på B-filmsklassiga mellansekvenser. Det är svårt att inte reflektera hur awesome Kane faktiskt är, trots att hans ölmage är så bastant som den är där under hans tunika. Men det är Kane vi talar om, han får göra precis vad han vill.

Spelmekaniken är helt galet förändrad. Säg hej då till basbyggande, säg hallå till mobila baser med enhetskontroll i liknande stuk som exempelvis Dawn of War- eller Company of Heroes-serierna. Det innebär att du mobiliserar en bas som flyger, krälar eller kör omkring. Det finns tre sorters baser – den offensiva, den defensiva och den stödjande. Alla har tillgång till olika specialförmågor, enheter och sätt att spela.

När du spelar såväl enspelar- som flerspelarkampanjen går du upp i nivå med den fraktionen du valt att spela med. Detta behövs för att låsa upp nya enheter och förmågor – som i spelet inte kostar några resurser. För att under matchernas gång få tillgång till monstruösa tingestar i stil med den legendariska Mammoth Tank eller varför inte Obelisk of Light så behöver samla in tiberium.

Flerspelarläget handlar om att ta över punkter, samla in ovan nämnda tiberium och tillintetgöra dina motståndare i upp till fem mot fem, GDI mot NOD. Problematik blir att vissa enheter helt enkelt är värdelösa, och sten-sax-påse-formulan fungerar inte riktigt som tänkt med tanke på att det mestadels blir spammande av några få enheter.

Enspelarläget är stundtals roligt, men dessvärre är bland annat pathfindingen horribel vilket leder till en och annan utspilld kopp kaffe vid raseriutbrotten vid tangentbordet. För att ha liknande upplägg som en lite nördigare variant av vardagligare tv-såpor fungerar storyn som avslutning.
Det är sannerligen inget dåligt spel, men om det är hederligt mys a la Command & Conquer du vill ha så letar du på helt fel ställe.

Publicerad: 22. april 2010 15:00

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare