Missa inte:

Johan Persson

 Tipsa en vän    Skriv ut    Dela

Jag är inte riktigt säker på vad jag ska säga. Som ett stort fan av serien är jag rädd för att The Third lider av rockstjärnesyndromet att fullkomligt balla ur och slå sönder hotellrum efter en tids framgång.

Saints Row har ofta blivit utpekat som GTA:s sockerstinna och näspetande lillebror; en spelserie som aldrig haft något problem med att byta realism mot hederligt skoj.
Problemet med the Third är att det hela känns aningen överspelat. Handlingen är krystad, gängen är oinspirerade, karaktärsutvecklingarna är trista och det finns ingen motivation till vad man som spelare ska uppnå, förutom att ta över motståndargängens territorier och vinna tillbaka sitt förlorade imperium. Allt detta känns som om det kunde göras bättre, om det inte vore för att all utvecklingsbudget verkar ha gått till att göra spektakulära och knäppa saker - Laservapen, zombies, människokanoner och rymdstrider någon?

Endimensionella och trista karaktärer
Det som gör mig mest ledsen är att karaktärerna är så förbaskat endimensionella och trista jämfört med hur de var i föregående spel. Det hintas lite historia för varje ny karaktär, men så släpps det som en osäkrad handgranat för att ge plats för fler knasiga upptåg och vi ser inte röken av detta i resten av spelet. Shaundi och Pierce, två av ens homies från Saints Row 2, har helt förändrats, både till sätt och utseende. Det hela känns lite obehagligt, om det är rätt ord att använda.

Spelmekaniken då? Mycket har blivit bättre, men en del har blivit sämre. Det är dock riktigt uppfriskande att komma till en ny stad. Hejdå, Stillwater, hejsan Steel Port. Synd att man inte ser så mycket när man vrålar förbi skyskraporna i ett stulet militärplan. Bilkörningen känns mycket mer realistisk och nyanserad än tidigare spel. Tummen upp.

Roligt men sämre än tvåan
Istället för att kräva spelaren på respektpoäng för att göra uppdrag, har detta nu blivit ersatt av levels som man använder för att låsa upp förmågor och uppgraderingar. Problemet är att man hinner spela färdigt spelet innan man låst upp alla nivåer. För online co-op kan jag se nyttan med detta, men för enspelarläget är det rätt korkat och på gränsen till kliché.
Den jobbigaste förändringen i spelmekaniken måste dock vara att småuppdragen man i tidigare spel utförde för att få respektpoäng nu är knuten till handlingen. Det är en jättebra idé, men det skulle gjorts från första början. Lite jobbigt att göra småuppdrag som borde kommit kronologiskt före vissa uppdrag.
Överlag, ett spel helt klart värt att köpa och spela. Det sög mig inte fast på samma sätt som tvåan, men det är en urbota lögn om jag hade sagt att det inte är förbaskat roligt.

Publicerad: 02. december 2011 14:45

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare