Emme Adebo, verksamhetschef på Skånes Handbollsförbund, jobbar i medvind just nu.
Emme Adebo, verksamhetschef på Skånes Handbollsförbund, jobbar i medvind just nu.
LUDVIG THUNMAN/Bildbyrån
Dela
Tweet
Skriv ut
Skicka e-post

Skånsk handboll blomstrar: "Borde forskas på"

Från 350 till nästan 700 lag på tio år

Christoffer Ekmark

HANDBOLL. Skånsk handboll har gått från 350 lag till nästan 700 lag på tio år.

På Skånes Handbollsförbund försöker man förstå varför – och ta tillvara på utvecklingen.

– Det här är någonting det borde forskas på. Hur är det möjligt att så många handbollsklubbar kunnat utvecklas på det här sättet samtidigt som lagidrotter i stort backar i medlemsantal, frågar sig verksamhetschefen Emme Adebo – som samtidigt ser stora utmaningar i vissa specifika delar av regionen.

Aldrig förr har Skånsk handboll varit så dominerande inom svensk handboll som nu.

Fem lag i Handbollsligan.

Fyra i SHE.

Landslag fyllda med skåningar.

Skånska lag dominerar Ungdoms-SM.

Media haussar sporten.

Det spelas landskamper i alla möjliga olika hallar.

I Kristianstad är Nebojsa Simics straffräddningsprocent mot Aranäs allmänkunskap. Kort sagt: det råder handbollsfeber – i synnerhet i vissa delar i länet.

Därför skiljer sig den skånska handbollsutvecklingen mot den generella bilden som framstår om man tittar på hela norra Europas lagidrottsvälmående.

– Lagidrotterna har minskat vilket har lett till en stor debatt i Sverige. Har vi organiserat lagidrotten på fel sätt? Vad är en sund barn- och ungdomsidrott över huvud taget?

– RF (Riksidrottsförbundet) och SHF (Svenska handbollförbundet) jobbar idag på olika vis på olika sätt för att behålla fler ungdomar längre inom idrotten. För oftast är det inte rekryteringen som är problemet – utan att hålla kvar dem i 12-16-årsåldern.

Emma pausar kort och tar sats igen.

– Men i Skåne har det hänt något jättehäftigt på handbollssidan!

– 2007 fanns det ca 350 seriespelande lag i alla serier, barn, ungdom och senior. Idag finns det nästan 700. Vad är det som gör att skånsk seriehandboll har fördubblats? Det är superintressant.

Mot den bakgrunden blev Emme anställd på Skånska handbollsförbundet för att bland annat bli ett bättre stöd mot föreningarna – och för att kunna ta tillvara på den utveckling som ägt rum.

Hur har du arbetat?

– En av mina första insatser var att söka pengar från Skåneidrotten till olika projekt inom området ”Föreningsstöd”. Nu har jag varit ute hos tio olika föreningar och träffat representanter av olika slag, från styrelser till ungdomsledare, och det har varit superintressant. Jag har lärt mig mycket och fått mycket kontakter.

Med sin gedigna bakgrund i Lugi har det varit nyttigt att besöka andra typer av föreningar.

– Att få en bättre insikt i hur mindre föreningar jobbar har varit extremt nyttigt och lärorikt. Överallt har jag märkt att det finns en gnista – människor som vill någonting. Min roll har varit att inspirera och stötta – och jag har pekat på olika bitar som vikten att jobba med sin värdegrund och behållandeperspektiv gentemot ungdomar. Man kan jobba med föreningsutveckling på olika sätt och feedbacken har varit väldigt positiv.

Förklara hur bidraget från Skåneidrotten fungerar?

– Skåneidrotten är en del av RF och är en sammanslagning av Skånes Idrottsförbund och SISU Idrottsutbildare. De hjälper bland annat till att finansiera förbunden genom att förse oss med ett verksamhetsbidrag. Sedan kan man söka särskilda pengar – så kallat utvecklingsstöd till olika projekt – och här samt hos Sparbanken Skånes stiftelser och hos Svenska handbollsförbundet har vi varit aktiva. Det har lett till att vi kunna dra igång spännande saker.

Vi har kunnat öka detta eftersom vi är fler som kan jobbar med det. Flera projekt var inledda innan jag anställdes, men vi har växlat upp, absolut.

En del säger att ni gått från noll till hundra?

– Ja.. Jo… Det är smickrande. Men utan de andra på kontoret som ser till att bread-and-butter-verksamheten har fungerat på ett bra sätt vore det inte möjligt. Utan det arbetet hade det inte spelat någon roll vilka tjusiga projekt vi slängt upp nu. Deras kompetens är extremt värdefull. Vi har flera projekt på gång som t ill exempel matchledarprojekt för att i grunden förbättra domarerekryteringen samt biljettprojekt på EM och landskamper med Sparbanken Skåne. Vi samverkar också med fotbollen och innebandyn i Skåne i ett intressant projekt. Och det finns fler coola idéer i pipeline! Vi är på gång!

Hur har det varit att vara så Lugi-förknippad?

– En av de första sakerna jag fick förklarat för mig var att jag skulle tänka på just det – att inte vara en Lugi-person. Därför är jag noga med det, att inte skriva om Lugii sociala medier, att inte skriva om klubben i mina krönikor, att inte ha på mig mig vinröda kläder. Jag vill inte riskera att det missuppfattas det minsta. Men! När jag är ute hos föreningarna är det ofta som frågan kommer upp: ”Hur gjorde ni i Lugi?”. Och då delar jag med mig av mina erfarenheter naturligtvis. Jag är fortfarande ungdomsledare i klubben, men när jag jobbar på Skånes HF är jag professionell och mitt uppdrag är att verka för alla föreningar i Skåne. Det är ett uppdrag som jag gillar.

Det finns uppenbarligen brunnar att gräva ur. Så – vad gör ni mer konkret för projekt med pengarna?

– Massor. Min kollega Mikael Ekdahl ansvarar exempelvis för spelarutbildning, där har vi förändrat i grunden vilket skapat eko i hela landet. Istället för att selektera de bästa så har vi bjudit in alla 02:or till praktik och teoripass i en utbildning. Tack vare Sparbanken Skåne har vi dessutom kunnat göra den kostnadsfri!

Hur många ungdomar handlar det om?

– Det är cirka 450 killar och tjejer!

Vart då?

– Vi har spridit ut det i hela Skåne, Lödde, Knislinge, Köpingebro, Helsingborg, Bara – och teorin i Lund. Det ska finnas någon form av geografiskt tänk.

– Dessutom har vi fått in toppinstruktörer; Tomas Sivertsson (mittsex), Dragan Brljevic (individuellt försvar), Ola Månsson (anfall 9m), Tomas Axnér (kantavslut), Marcus Qvist (Mv). Sedan har vi haft Albin Tingsvall och Jens Eriksson på teorin med tema ”idrott+utbildning = sant”.  Sara Rang – ”Kost och hälsa” och Mikael Ekdahl – ”Vad krävs för att fysiskt klara av din idrott? Skivstång?”

– Ur ett klubbperpektiv måste det vara helt magiskt att kunna skicka sina ungdomar till en sådan utbildning – gratis. Vi har flera extremt bra tränare och instruktörer i Skåne och det ska vi försöka ta tillvara på så gott det bara går.

Det måste vara unikt? Tillvägagångssättet alltså. In med pengarna, ut på orterna, upp med kunskapen. Jag kan inte komma på någon sport som jobbat på det sättet – med så snabba puckar från idé till handling?

– Njae, det är nog ganska speciellt åtminstone, säger Emme blygt – och framhåller ytterligare en gång att det är ett lagarbete på kontoret. Han vill inte framstå som någon mirakelman.

– Besluten om detta med utbildningen kom innan jag börjat. Jag har bidragit till att sätta strukturen och att hålla en bra dialog med banken. Men detta är Mikael Ekdahls baby!

Låt oss återgå till klubbarnas stora utmaningar – att behålla spelare när de når tonåren…

– I Skåne borde det forskas på vad den extrema tillväxten beror på. Jag har puttat lite på Malmö Högskola kring det, men inget konkret har fallit ur det ännu.

– I sydvästra Skåne runt Malmö/Lund och i nordöstra Skåne runt Kristianstad finns det ett tiotal föreningar som gått från att vara ”putteföreningar” med fem lag – till att nästan ha ett lag i varje årskull för både flickor och pojkar, samt junior och oftast A-lag. Kompletta föreningar! När jag har varit ute och besökt de olika föreningar har jag ställt frågan varför de tror att de blivit så, bland annat genom en enkät. Så nu har jag en lista på 20 saker som handbollsfolk tror att det beror på, men det är ju ingen vetenskap.

– Sanningen är sannolikt en mix av flera olika faktorer. Den positiva spiralen sporrar föreningarna i den direkta närheten. Många har nämnt att när det är gynnsamt när elitklubbarna i regionen lyckas och när landslagen lyckas. Ett exempel på växelverkan elit och bredd! Även att sporten är populär bland både killar och tjejer och vi har i princip jämvikt i deltagande är intressant!

Å andra sidan finns det ju två andra geografiska områden i Skåne som brottas med stora problem och tappar ungdomslag, ledare och representationslag?

– Vi är svaga i nordväst och sydost. Men när man skrapar under ytan blir jag ändå väldigt positivt överraskad.

– Jag besökte Gubbarna Wargo Landskrona nyligen och när jag träffade styrelsen blev jag väldigt glad… GW Landskrona är kompletta på tjejsidan! Vilken vilja de har! Fem av sex ledamöter var dessutom kvinnor, vilket måste vara unikt i Idrottssverige.

Hur jobbar ni med ”svaga” föreningar som tappar i antalet lag och aktiva medlemmar?

– I de projekt vi har igång kunde alla anmäla sig men hittills har vi långtifrån nått alla. Det är en process som tar tid och vår dröm är att stödja alla. Varje gång en idrottsförening dör är det en stor sorg och förlust. Det här måste vi motverka och vi vill finnas här för de som har problem. Det är en av förbundets viktigaste uppgifter och mina kollegor har viktiga erfarenheter på detta område.

– Å andra sidan kan man också fråga sig följande. Är det effektivast att stärka en fungerande förening eller att jobba med en ”svag” förening – eller är det vissa fall mer givande att starta en helt ny förening i en av våra ”vita” fläckar? Vad ger mest?

Emme sätter fingret på en intressant spaning när det gäller de handbollsmässigt svagare områden i Skåne, som Skurup, Genarp, Åstorp, Landskrona, Ängelholm och så vidare…

– Inte minst i nordväst är det så att där handbollen inte är stark, så är innebandyn desto starkare och tvärtom där handbollen är starkare, i sydväst och nordöst, har innebandyn det kämpigare. Vi kompletterar varandra, eller konkurrerar med varandra, beroende på hur man ser på saken.

En intressant tanke på hur en ort utan en handbollsförening eller med en liten förening, ska kunna få fart på handbollen är ”Satelitprojekt”.

– En förening och startar en handbollsavdelning i en närliggande ort och drar till en början nytta av moderföreningens struktur. Lugi/Veberöd blev Veberöd HK. Dalby hade kanske kunnat bli sin egen.

Emme fastnar med blicken i taket och förflyttar sig mentalt en bit in i framtiden.

– Man skulle kunna ha en vision om att varhelst det finns en skånsk ort med en idrottshall – där ska också finnas en handbollsförening. En häftig tanke.

Och då sår man ett frö på den orten genom hjälp från en större förening eller en sektion från exempelvis en fotbollsförening?

– Det finns olika sätt att växa på. Det finns exempel på att man startat handbollssektioner i fotbollsföreningar och byggt från en struktur som redan finns. Men jag undrar om inte ett upplägg där exempelvis OV Helsingborg i nordväst och Ystads IF i sydost startar olika satelitföreningar. Mats Engblom i OV vet jag brinner för det – han ser ett problem att det inte finns så många småföreningar i närområdet.

Måhända är det en variant för att få den skånska handbollen att må ännu bättre?

– Jag tror väldigt mycket på att en bättre växelverkan mellan elit och bredd kan ge stora resultat. Drömmen är ju att alla upptäcker vilken underbar sport handboll är, avslutar Emme Adebo.


Publicerad: 12. mars 2017 12:00
¨

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få lokala nyheter
från Lokaltidningen Lund

Startsidan just nu
Politiken
Mest lästa
Ekstra Bladet
Senaste nytt
Ekstra Bladet
Mest lästa