Missa inte:

Iva Maasing

 Tipsa en vän    Skriv ut    Dela

TEST. Praktiskt höga och kantiga suvar, crossover och minibussar i all ära men svenska bilköpare föredrar än så länge kombivagnar. Volvo V70 har ju legat i säljtoppen i många års tid. Men behöver vi verkligen en fullstor kombi i stil med Volvo V70?

Ty även om Volvos ingenjörer lyckats pressa ned bränsleförbrukningen rejält på den dieseldrivna DRIVe-versionen av V70 så går det åt mera energi att sätta fart på de 1700-1800 kg som Volvo väger än de 1400-1500 kg som exempelvis en Skoda Octavia Combi väger.
Men kan man verkligen tänka sig en Skoda Octavia Combi som ett alternativ till en Volvo V70? Nog har Octavia en lika tidlöst enkel och rätlinjig design som V70, och nog ger den ett gediget intryck såväl utanpå som inuti. Litet gråtrist skulle väl några säga.

Men är den gedigen även när det gäller tekniken? Inget problem eftersom det tekniska härstammar från Europas mest sålda bilmodell, Volkswagen Golf och de tjeckiska montörerna verkar skruva ihop byggbitarna från Volkswagen mycket noggrant. Olika bilägarundersökningar visar att Octavia och andra Skoda-modeller råkar ut för få fel.
Men hur är det med utrymmen? Skoda Octavia Combi är förvisso 25 centimeter kortare, nio centimeter smalare och sju centimeter lägre än Volvo V70 men i det dagliga umgänget saknade jag inte de felande centimetrarna. Octavias kaross är jämnhög från den lagom lutande vindrutan till den lagom lutande bakrutan varför dörröppningarna både fram och bak är människovänligt höga.
Man kommer således lätt i och ur framstolarna, som dock är inte fullt så vilsamma som på V70, och baksätet känns nästan lika rymligt som på Volvo. Lastutrymmet innanför den stora, kantiga bakluckan är tillräckligt stort för de flesta transporter. På V70 finns det dock plats för ett par väskor till.
Ratten är lättvriden och bilen tvärvänd tack vare det ganska korta axelavståndet och föraren har fin runtomsikt genom de gammaldags jämnhöga rutorna.

Dieseln från VW driver bra och samarbetar i de flesta fall väl med den automatiska DSG-växellådan. Vi bokförde i genomsnitt snåla 0,59 liter per mil. Styrningen är vilsamt lugn, dock inte störande sävlig, och kurshållning säker genom hela fartregistret, precis som på Volvo V70. Bilen i sig uppför sig stabilt vid häftiga nödmanövrer varför antisladdsystemet sällan behöver ingripa. Fjädringskomforten är god och ljudnivån anständigt låg. Dieselknattret gör sig påmind egentligen endast vid tomgång.

Man stiger lätt i och ur bilen genom de fyra lagom höga dörrarna och innanför den stora bakluckan finns ett rymligt bagagerum, men tyvärr inget reservhjul under golvplattan. Foto: Ian Maasing

Sätena är ganska smala och korta men framstolarna ger ett gott stöd åt kroppen. Pluspoäng för ”gammaldags” startnyckel och handbromsspak Foto: Ian Maasing

Publicerad: 20. februari 2012 12:00

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare