Missa inte:

Sara Frostberg Lowery

 Tipsa en vän    Skriv ut    Kommentera    Dela

LUND. Det sägs ofta att idrotten hjälper unga till en hälsosam livsstil. Men för Paul Übelacker, före detta elitspelare i handboll, blev idrotten en väg till snusandet.
– Det var en del i ritualen att vara med, säger han. Nu är Paul Übelacker aktuell med en bok om just snuset och handbollen.

För Paul Übelacker handlade en stor del av ungdomen om handboll. Han började spela med H43 när han var i åttaårsåldern och blev snart duktig. Efter några år bytte han lag.
– Jag kom väl upp i Lugis A-lag när jag var 17,18, säger han.
I dag är han en fyrtioårig trebarnsfar som jobbar med organisationsutveckling. Dessutom har han just debuterat som författare med boken ”Prillan och bollen - mitt liv med snuset och sporten”. I boken finns intervjuer med en mängd olika personer som reflekterar kring snusberoende.

Måste testa
Själv började han snusa någon gång i nian, påverkad av dem som var tongivande i laget. Minnet av den första prillan har stannat kvar.
– Det var i samband med en fest och jag minns att någon sade ”du måste testa för det blir så mycket bättre”, säger Paul Übelacker.
Den första snusen gjorde honom yr, men inte illamående.
– Däremot mådde jag dåligt när jag snusade nykter, berättar han.
Varför han ändå fortsatte är en av de frågor som drivit honom att skriva boken.
Festsnusande övergick i en rutin som fanns med även på dagtid och till slut var han uppe i sju, åtta prillor per dag. Flera gånger har han lyckats sluta, för att falla tillbaka igen. Totalt har det blivit fem längre uppehåll, något upp till ett halvår.
– När det verkligen såddes ett frö, det var när någon sade ”dina barn kommer ju också att snusa”. Vill jag det? Vill jag föra vidare den traditionen?

Blev rastlös
Lösningen för att lyckas blev att hitta annan stimulans. Hjärnan uppehölls med bokskrivande, men aktiviteter som suduko eller wordfeud hade säkert också fungerat, menar Paul. Han aktiverade sig socialt genom att umgås mycket med nära och kära. Stimulansen för munnen byttes från prillan till tuggummi. Kroppen fick också sitt.
– Jag blev extremt rastlös av att sluta så jag började springa en massa, säger Paul Übelacker, som på kuppen blev av med värk i ryggen.
Boken ”Prillan och bollen” bygger på frågor om det egna snusandet, men sträcker sig utanför det.
– Det var en del varför-frågor som dök upp. Varför började jag överhuvudtaget? Och hur kunde jag hålla på med det här i 19 år? Jag ställde frågor till mig själv och till andra. Till slut kände jag att jag måste fråga fler, säger han.
Han sökte sig fram till psykologer, läkare, tandläkare och andra med tankar kring snus och beroende. Att samtalen skulle bli en bok var inget Paul Übelacker hade planerat, men så småningom väcktes idén.
– Tankarna började komma att jag kanske kan bidra med något här.

Publicerad: 15. december 2011 11:04

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare