Missa inte:

Maxim Machalek

 Tipsa en vän    Skriv ut    Kommentera    Dela

SPELRECENSION. Spelet med fler undertitlar än en brittisk adelsman från 1800-talet lyckades på ett par dagar charma mitt hjärta, fånga det och älska det, för att sedan sakta krossa det och mot slutet kasta det under en lastbil i full fart på motorvägen.

Ett spel jag hade få förväntningar på greppade starkt och manligt tag i mig och släppte mig lös mig på fiender jag aldrig sett eller brytt mig om. Blodigt slafsande och hoppande charmade, men efter att ha mejat ner hundratals fiender som alla såg likadana ut började tristessen anta.

Och när den fiende man till en början trodde var en banboss uppenbarade sig för femte gången suckade jag bara och la ifrån mig kontrollen, gick fram till väggen och bankade huvudet tills jag svimmade.

Inte att säga att det senaste X-Men är utan charm. Det är vackert som få, med grafik som presterar så länge inte något vattenfall finns i närheten, med välspelade karaktärer och en intressant historia, men problemet är att man som spelare tröttnar efter några timmar.

Sen är det ju så att man som recensent tvingas spela ett spel timme på timme för att hinna med allt man vill se, men ett spel som detta gör sig bäst spelat med kortare uppehåll för att hålla intresset uppe. Det är bra, men det har inte tillräckligt med variation för att snärja mig mer än en god kopp kaffe. Bara för att påtåren är gratis betyder det inte att jag vill utöka mitt magsår till en yta större än Arktis ozonhål.

Spela även: Viking: Battle For Asgard

Publicerad: 13. maj 2009 00:18

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare