Bilden är tagen i ett annat sammanhang.

Bilden är tagen i ett annat sammanhang. Foto: Adobe Stock

Insänt: Manda, 76 år, ska inte behöva sova utomhus i vårt Lund

INSÄNT/LUND. Jag älskar Lund, för dess invånare. Jag har skrutit i både EU-parlamentet som i Regeringskansliet, och överallt annars jag kommer, över vad vi i vår kommun åstadkommit och om vilka vi är. 2014 reste sig tusentals av oss gemensamt för att förbättra situationen för HBTQIA+ personer och för EU-medborgare som sover utomhus i kommunen. Vi höll vår första Pridefestival någonsin i maj det året och i december samma år öppnades ett av Sveriges få året-runt härbärgen för EU-medborgare i utsatthet i Lund. Vi tyckte det var dags för Pride även i Lund och vi tyckte ingen skulle sova utomhus och kränkas på sina mänskliga rättigheter. Det gör mig stolt och jag har blivit övertygad om att så fort någon med en människorättslig idé i Lund uttrycker denna ansluter vi för att hjälpas åt att göra den till verklighet. Arbetet för ensamkommande ungdomar är ännu ett exempel. Detta är det Lund som jag är förälskad i, de människorättsligt aktiva och medkännande Lundaborna.

Tyvärr har kommunens människorättsliga arbetet vad gäller arbetet mot att ingen ska behöva sova under bar himmel sorgligt nog så gott som avstannat. Nu när det blir kallt finns ingenstans för de EU-medborgare som sover utomhus i Lund att komma in. Ingen värme om natten, inget skydd mot rasister, ingen trygghet istället är situationen fylld av oro, rädsla, köld och väta. Under IOP:n (Idéburet Offentligt Partnerskap) som upprättades mellan kommun och ideell sektor fokuserades det på att lindra nöd och lidande. Nu finns den överenskommelsen inte mer och det rättighetsbaserade arbetet är som bortblåst. Ironiskt för en kommun som gör anspråk på att vara en människorättsstad. En människorättsstad torde inte kunna acceptera lidande och kränkningar av mänskliga rättigheter inom kommunen. Jag vill direkt förklara varför argumentet ”men de är inte svenska medborgare och inte registrerade i Lund” inte är relevant, oavsett hur mycket det upprepas. FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna gör klart att alla människor är födda lika i värdighet. Där är det tydligt att ett värdigt liv är en mänsklig rättighet liksom ett boende är och detta utan oavsett medborgarskap eller bakgrund. Ingen diskriminering görs. Det enda kravet för att en ska få sina mänskliga rättigheter respekterade och tillgodosedda är att man är människa. Det är därför som de mänskliga rättigheterna kallas universella. De gäller överallt och för alla människor.

Vi är redan idag många som samlat oss och erbjuder vår tid och energi för att se till så att vi hittar en lösning för de drygt 30-talet individer som inte har annanstans än bil, tält eller buske att sova i för närvarande, men vi skulle behöva bli ännu fler. Vi tycker inte att exempelvis Manda 76 ska behöva sova utomhus bara för att hon vill samla pengar till sin adoptivsons skolgång och sin egen cancervård. Vi har samlat oss i Facebookgruppen ”Nya nätverket för romers rättigheter i Lund”, hitta oss och ingå i den grupp av drygt 1720 personer som är medlemmar där. Det är när vi samlar oss som vi förändrar och förbättrar. Vi brinner för att ingen i vårt Lund ska behöva sova utomhus och få sina mänskliga rättigheter kränkta. Detta är bara ett av 30 exempel. Det är dessutom via härbärge och samhällsguidning som 20-talet personer fick jobb och bostad. Många rumänskromska familjer fann därav sin väg ut ur fattigdom och utsatthet mot bakgrund till sättet Lund och dess invånare arbetade på, på samma gång som de fick sina mänskliga rättigheter respekterade. Det finns ett klart och tydligt samband som ni förstår.

Det är detta Lund vi är. Ett människorättsidéernas Lund där vi går samman för att ge möjligheter för alla att komma från utsatthet, hemlöshet och fattigdom. Att agera mot orättvisor och orätt är enda vägen framåt. Om vi går samman kan vi göra Lund till den kommun vi vill att den ska vara.

Joakim Månsson Bengtsson

Stolt Lundabo

Publicerad 04 November 2019 13:18